|
|
En krönika av Lasse
Jansson.
Jag tog en biltur idag. Kollade
runt lite i de trakter jag växte upp, och blev
minst sagt chockad.
De slummigaste kvarteren, de med förfallna
sommarstugor och vildvuxna tomter fanns inte
längre.
I stället hade man smällt upp flera
jätteschabrak till villor. Familjevillor stora
nog att starta flyktingförläggningar eller
daghem i. När man kollade in bilarna på
garageuppfarterna såg man att det var hyfsat
bemedlat folk som bodde i kåkarna. BMW, Volvo
och Mercedes var rena dussinbilar i kvarteret.
Med avsmak vände jag kylaren mot lite mer
anspråkslösa kvarter och åkte hem.
Villa med
dubbelgarage.
Missförstå mig rätt nu. Jag är
inte alls avundsjuk på den som har råd att köpa
en jättevilla med dubbelgarage, men jag har
ingen som helst förståelse för detta.
|
|
Dubbelgarage är väl okej, för
då kan man hålla sig med nån ball hobbybil, men
varför ska man skaffa sig mer problem än man
behöver?
Olika värderingar.
En jättekåk kräver mer energi
för uppvärmning, den tar längre tid att städa,
och när det är dags att måla om fasaden vill i
alla fall inte jag vara med om jobbet.
Vi människor har ju lite olika värderingar, så
visst kan det finnas folk som drömmer om att
feja och städa, samt ha 2000 kvadratmeters tomt
med gräs att klippa och trädgårdsland att sköta.
Som omväxling kan man ju jaga mördarsniglar i
trädgården.
|
|
|